Vänsterpartiet och militarismen
Arbetarrörelsen och socialismen är i sin grund antimilitaristisk. Av lätt förståeliga skäl. Krig har aldrig varit folkets vilja utan det har offrats hänsynslöst, dels som kanonmat i meningslösa markstrider och dels som ”fiendens” väg att tillfredsställa behov av föda och förströelse genom mord, stölder och våldtäkter av det civila, oskyddade fattigfolket.
I västerländsk krigspropaganda sägs motivet för svensk upprustning vara ”försämrat säkerhetsläge”. Ett scenario målas upp där Ryssland har anfallit och annekterat de baltiska staterna och då vill ha Gotland för att försvåra för den goda västmakten att anfalla sjövägen. Varför skulle Ryssland starta ett krig mot västvärlden som de oundvikligen måste förlora? Vad har de att vinna? Absolut ingenting. Såvida det inte är en försvarsåtgärd mot av västvärlden inledda fientligheter. Men då är det väl västvärlden och dess upprustning och utökandet av NATO-stater som skall bekämpas i första hand?
Hotbilden byggs upp av insinuationer om ett imperialistiskt Ryssland som vill erövra hela Europa och besegra USA. Man tar situationen i det halvfascistiska Ukraina som bevis. Det bör påpekas att Ryssland inte har annekterat Ukraina, där pågår ett inbördeskrig efter den av EU och USA påhejade statskuppen. Idag är det förmodligen många Ukrainabor som inser sitt misstag och önskar statskuppen ogjord. Enligt en Gallupundersökning var det endast 8% som stödde regeringen och 17% som ansåg att presidenten gjorde ett bra jobb. När Janukovitj störtades hade han stöd av 28% av befolkningen, betydligt mer än Stefan Löfvén har idag. Krim är ett område som Sovjetunionen 1954 skänkte till Ukraina och där befolkningen efter den Ukrainska statskuppen genom en folkomröstning med klar majoritet (95%) visade sig vilja tillhöra Ryssland. Varför respekteras inte det?
Krigsmakten kostar staten 50-60 miljarder kr/år, pengar som skulle göra verklig nytta för välfärden och för att höja lönerna till de underbetalda kvinnorna inom offentlig verksamhet.
Att stärka militärens maktposition är något att frukta långt mer än ett anfall från Ryssland. Den svenska arbetarrörelsens historia är full av exempel på militärens roll som försvarare av överhetens privilegier. Vid Sundsvallsstrejken 1879 kallade landshövdingen in militär, värnpliktiga arbetarynglingar, för att hota med bajonetter, kanonbåtar och kulsprutor, allt för att kväsa strejken. Arbetare mot arbetare. Under storstrejken 1909 lät regeringen mobilisera militären för att sätta in mot de strejkande arbetarna om konflikten på allvar ”hotade grundläggande samhällsintressen”. Den mest kända sammanstötningen mellan arbetare och militär är Ådalen 1931 där fem personer sköts ihjäl av värnpliktiga militärer. Militären har alltid använts för att stävja folkliga uppror även i demokratiska stater. När studenter på Kent State University 1970 fredligt protesterade mot USA:s invasion i Kambodja öppnade soldater eld och dödade fyra samt skadade allvarligt nio. Två av de döda var bara förbipasserande och deltog inte i protesterna. Då regimen inte passat de höga militärerna har de själva tagit makten och bildat militärjuntor eller militärdiktaturer. I Spanien 1939–1975, i Grekland 1967–1974, i Chile 1974–1990, i Argentina 1976–1983, i Portugal 1924–1974, Haiti, Polen, Etiopien, Thailand, Nigeria, Burma, Niger, Mali, Turkiet, med flera, alla har de varit utsatta för militärens våldsverkan över folkviljan.
En värnpliktig är tvångsinkallad för att lyda order och utföra vilka illdåd som en överordnad än befaller. Verkställa avrättningar, halshugga barn, fälla atombomber, tortera fångar. Som värnpliktig har du inte rätt att neka, det är ordervägran och bestraffas. Hur skall man annars kunna få vanliga ungdomar att begå alla dessa fruktansvärda brott mot mänskligheten?
En värnpliktsarmé skall inte sammanblandas med en folkarmé som består av frivilligt anslutna personer som slåss för en gemensam idé eller mål. Under avkoloniseringen bildades folkarméer som slogs för sin frihet och det var en självklarhet för varje socialist att stödja befrielserörelserna.
Vänsterpartiet bör klart ta avstånd från den pågående upprustningen och motsätta sig införandet av allmän värnplikt. Att stärka en makt som alltid varit folkets fiende är oförenligt med socialismens bärande idéer.
Percy Karlsson
Vänsterpartiet Tjörn
